Igår kom vi hem till Berlin igen efter nästan tre härliga veckor i Sverige. Resan hem blev lite stressigare än vanligt. Vi var väl lite senare ute än vi brukar (ja, jag vet att jag är sölig pappa) men i vanliga fall brukar vi få sitta och vänta ganska länge vid gaten och nu var vi redan incheckade och allt, skulle bara lämna väskorna och vagnen. Av någon anledning tog allt så himla lång tid och flygplatsen var proppfull av virriga resenärer. Fem minuter före boarding skulle vi lämna in vagnen i specialbagageinlämningen och kvinnan som jobbade där bara stod och glodde som ett fån och var allmänt seg och ohjälpsam. Sen var det kö in till säkerhetskontrollen, vilket nog aldrig har hänt förr. Om det är mycket folk brukar det ändå gå fort eftersom man bara ska visa boardingkortet snabbt men nu var det stopp överallt.
När vi äntligen kommit igenom kontrollen så stod det att gaten var stängd, typ en kvart för tidigt! Panik panik, springa springa med tung Loppa i otymplig bilstol, jättetung väska samt en jäkla påse som dessutom gått sönder. Jag gillar inte terminal fem på Arlanda för man måste gå så himla långt vart man än ska. Allt är jättestort och ödsligt. Av någon jättemärklig anledning finns det plötsligt inte en enda människa någonstans så fort man kommit förbi säkerhetskontrollen. Vart tar alla vägen? På toa? Fastnar de i kontrollen? Skumt…
Jag försökte som sagt springa till gaten. Då händer det. Jag känner plötsligt att Loppan ramlar ur bilstolen! Bara halkar ur och ramlar pladask på mage på det hårda golvet. Det där ljudet när hon dråsar i marken, helt handlöst eftersom hon inte kan ta emot sig. Fy vad hemskt, tiden stannade men mitt hjärta slog minst dubbelt så fort. Det kändes som en evighet innan jag hade plockat upp henne från golvet. Hon grät lite men verkade inte ha slagit sig så mycket. Hon landade nog på magen. Jag är så kort så stolen är ungefär en cm över golvet när jag bär den, som tur är. Jag trodde att jag hade spänt fast henne som jag alltid gör om jag måste bära henne i den där stolen eftersom den lutar jättemycket men jag måste ha glömt det i stressen. Kommer bara ihåg att jag tänkte på att jag skulle göra det. Jag är så dum i huvudet. Stackars lilla Loppan som har en sån klantig mamma. 😦
De ropade efter mig från gaten så jag försökte ta mig framåt med Loppan i famnen och en miljon saker i ena handen (det fanns inte en kotte där utom en tant som stod 15 m bort och gapade som ett fån när hon såg vad som hände). Som tur var kom en städerska (tror jag) springande med en massa saker som jag tappat efter mig och hjälpte mig att bära allt till planet. Slutet gott, allting gott. Resten av resan gick jättebra och Loppan var en väldigt glad och snäll bebis som charmade flygvärdinnorna som vanligt.
När vi kom fram blev vi hämtade av Mike och hans brorsa. Barnvagnen hade lastats på fel flyg först (förmodligen den söliga tjejens fel) så den kom inte med, men den levererades hem till oss idag istället så det gjorde inget. När vi skulle efterlysa den på flygplatsen kom en asiatisk tant som pratade något språk som jag inte förstod och gullade med Lilith. Hon ville lyfta henne ur mina armar och försökte flera gånger men jag bara: no no! Hahaha. Hon ville säkert bara hålla lite men jag känner inte att jag vill ge min bebis till en helt främmande person på en flygplats. Call me crazy…
Idag har vi bara slappat och haft det mysigt. Min kompis M och lilla sonen var här en stund. Väskorna får stå ouppackade tills imorgon. Nu måste jag gräva fram sängen under ett berg av ren tvätt (Mike är ganska bra på att tvätta men mindre bra på att vika och sortera) så att jag kan gå och lägga mig.
Bild från min kompis Lollo 🙂
Liten djurgårdare. 🙂 L fick mössan i present av Lollo.
Loppan & jag 